Alltså.. varenda vareviga gång det är reklamavbrott mitt i en film och man slår över till en annan kanal bara för att man kanske inte vill se reklam så nog fanken är det reklam på alla de andra kanalerna också!

Vad är detta??

Tacka vet jag SVT!

Jag drömde så frukatnsvärt äckligt inatt (under de få fjuttiga timmar av sömn som jag faktiskt lyckades skrapa ihop i natt) att jag inte vet om jag vågar sova igen :S

Först var det en helsjuk dröm om Tilia. Chefen ringde och undrade om jag inte skulle kunna hoppa in och vicka ett par dagar på skolan här borta och jag tackade ja. Det är ju alltid trevligt med lite extra pengar tänkte jag och så kan jag ju ta med tösen på jobbet!

Jag packade ner Tilia i mjukliften och så gick vi på skolan. Jag hittade ett ledigt klassrum och ställde mjukliften med Tilia där inne och eftersom hon ändå sov så gott så tänkte jag att hon kunde få ligga kvar där och sova medans jag städade första passet. Sen kommer det sjuka!

Jag låser dörren går och hämtar städvagnen och sen glömmer jag bort henne!

När dagen är slut och jag ska gå hem så kommer jag plötsligt ihåg henne. Jag springer bort till klassrummet och låser upp dörren. Där sitter det en hel klass. Tilia ligger i mjukliften och skriker så hon nästan är blå!

Läraren blänger surt på mig och funderar om det är min unge. I så fall skulle jag ta henne illa kvickt eftersom hon hade skrikit hela tiden och stört lektionen! Haha..

Och där var den trevliga drömmen slut :P

Sen drömde jag en ännu sjukare dröm om Theo!

Vi var uppe i stugan och jag frågar Theo om han vill gå ut. Det vill han ju självklart göra. Han vill till bäcken och ploppa sten ;)

Jag klär på honom och öppnar dörren medans jag själv tar på mig jacka och skor. Theo springer glatt ut. I nästa sekund så är han framme vid bron och springer ner mot bäcken innan jag ens hunnit få på mig skorna! :o

Jag springer för allt vad jag är värd och ser honom försvinna ner mot bäcken. När jag kommer fram är han borta!

PANIK!

Helt otröstlig springer jag tillbaks till stugan och ber min pappa och Tobbe om hjälp. De springer till bäcken och letar. Det enda de hittar och kommer tillbaks med är Theos strumpor :P

De säger att han måste ha drunknat.

Å FY vilken känsla alltså! :'( Det enda jag kunde tänka var -Detta är inte sant! Gode gud låt det vara en dröm!

Å det sjuka var att det hela var så obeskrivligt verkligt och att jag inte vaknade! Drömmen fortsatte i EVIGHETER och det enda jag kunde göra var att sitta och älta att min älskade Theo var död, om och om igen.  Snacka om tortyr!

Tack och lov så var det ju en dröm. Dessutom så slutade den lyckligt. Jag och Tobbe bestämde oss för att åka ut och leta en sista gång. Så vi tog bilen och åkte efter vägen för att kolla om han smitit åt det hållet i stället. Efter ett par kilometer så hittade vi honom traskandes på en myr, utan jacka och utan strumpor :P Glad i hågen och helt och hållet vid liv!

Älskade barn!

Jag KAN inte leva utan er..

<3

Usch och fy, nu har jag haft ont i halsen i 3 dagar. Fast jag tror det börjar ge med sig nu. Känns i alla fall bättre idag. Hoppas bara att barnen klarar sig!

Idag har vi varit ute hos mamma och pappa och käkat middag och så blev det en impulssnaggning av brorsan. Blev riktigt nöjd faktiskt. Både han och jag.

Jag undrar om jag skulle sadla om till frisör?! Jag verkar ju vara haj på det ;)

Imorrn blir det en upptagen dag och på fredag börjar marknan. Höjdpunkten i den här hålan..

Vad fan.. allt känns så uppochnervänt idag..

Inte ens en kopp varmt vatten klarar jag av att micra utan att det blir fel fel FEL!

Jag KRÄVER sömn, får ingen och ändå sitter jag uppe.

Jag är hungrig som 17 och det enda i matväg jag lyckas fantisera ihop är riskakor med citronmajonäs. Fettsnålt och bra..

Dessutom har jag ont i halsen.

Låter deppigt och surt men det är snarare tvärt om. Jag känner mig tillfreds med livet på något sätt. Däremot så känns allt väldigt konstigt.. på något konstigt sätt jag inte kan förklara.. inte ens för mig själv! Aningens dysfunktionellt liksom.. kaos.. ingenting funkar, men jag lever ändå :)

Jag skulle kunna sitta här och fundera och grubbla hur länge som helst.

På allt och inget.

På vilken sjuk värld vi egentligen lever i!

På hur fasen jag kunde misslyckas med så mycket i livet och ändå lyckas med något så stort.

Kärleken är obeskrivlig!

Jag svämmar över och drunknar..

Filosoferar vidare..
http://www.youtube.com/watch?v=SsK90GWBVLY

Japp idag blev det kalas då Mio snart fyller 2 år.

En massa paket, en massa fika, en massa bebisar, en massa bebismagar, en massa grabbar och så Tilia.. Fast hon verkade inte lida. Hon sov som en stock trots allt oväsen. Precis som det ska va ;)

Efter middagen drog jag och ungarna på oss lite kläder och stack till lekparken. Vi var först i lilla lekparken dår vi hann va i ungefär 3 sekunder innan Theo hade blött ner hela baken sin :/ Det borde jag ju kunnat förutspå men icket.. så det blev till att gå hem, byta brallor, dra på galonisar och så ut igen!

Sen gick vi till den "roliga lekparken" som den hette på min tid :P och upptäckte att den inte alls var rolig.. inte minsta lilla. De hade rivit större delen och satt upp en liten rutschkana på en stooor sandhög, 2 snurr-grejer, en gungdrake och en sak som jag inte alls kunde räkna ut va det var ens. Och tja.. den var tråkigare än farfars gamla långkalsonger...!

Stor besvikelse!

Det är väl bara att inse att man börjar bli gammal och att det var bättre förr som det så fint brukar heta ;)

Jag blev inte blåst! :D

Håll ögonen öppna nästa fredag och kika gärna på tvn. Farsan har precis gått och vunnit HUNDRATUSEN kronor i Postkodlotteriet!

Ofta?? Som brorsan skulle ha sagt..

Käre far, det är du värd! :] Efter allt slit, all ångest, all panik, alla sömnlösa nätter du haft och efter allt du gjort för att vi skulle ha det bra.

Blod, svett och tårar..

Önskar bara att det va mer så att du kunde ha sagt upp dig från jobbet på direkten! ;)

Från och med idag och några dagar framåt så är jag ensamstående då Tobbe och svärfar bestämde sig så där lite impulsivt för att åka till Jönköping för att titta på en husbil..!

Vore ju kul om man fick veta sånt lite tidigare än några timmar innan de bestämt sig för att åka. *mummelmummel*

Men men jag är inte bitter.. nääädå inte det minsta!

Ett stort plus är ju också att jag inte alls vet när de tänker komma hem heller..

?½%#@¤*!!!!!

Tack och lov så har jag ju bilen ;)

Ska bli kul att se hur man pallar att vara ensam med båda barnen dygnet runt i några dagar.

Men det som inte dödar mig blir jag starkare av ;)

Igår kom vi förresten hem från en underbar vecka i stugan. Vi har plockat svamp, fiskat, grillat och myst. Skulle gärna ha stannat längre!

Sitter just nu och håller på en hemlis.. samtidigt som jag funderar på om jag har blivit blåst! Jaja.. det visar sig väl imorgon.

Är det ett skämt så var det INTE roligt!

Usch och fy vad rädd jag blev idag! :(

Tobbe hade åkt på affären för att handla lite och jag var hemma med barnen. Lillasyster blev hungrig vi satte oss i soffan och ammade och glodde lite på tv medans storebror höll på att riva köket ;) Jag hörde hur han öppnade skåpen, slet ut grytor och bankade på dem med olika slevar. Han kunde gott få hållas tyckte jag så att han inte hittar på något annat rackartyg.

Rätt som det var så blev det tyst och helt plötsligt så står han i hallen och tittar på mig medans han flinar ett stort busflin och "kammar håret" med en stor vass filékniv!!!!

GISSA om jag fick hjärtstillestånd!???

Jag sitter helt paralyserad i soffan och bara tittar i vad som känns som en hel evighet! I själva verket kan det inte ha varit mer än 2-3 sekunder innan jag tillslut flyger upp ur soffan med lillasyster hängandes på armen.

-NÄMEN THEO! är det enda jag får fram.

-Aj! Säger Theo och blåser sig själv på tummen innan han ser att jag är på väg mot honom. Då busflinar han igen och är precis på väg att sätta fart med kniven åt ett annat håll men jag hinner fram och lyckas ta ifrån honom den. Jag går raka vägen in till köket och lägger kniven på diskbänken. När jag sen kommer tillbaks till Theo så står han och ojjar sig och tittar förvånat på sin hand som det rinner en massa blod ifrån!

 Jag försöker stoppa blodet så gott det går med en bunt papper för att se om det blev djupt men det såg farligare ut än vad det egentligen var. Däremot så var det nog djupt för att åka in med honom på akuten.

På akuten tejpade dom försiktigt ihop tummen på honom och han var så snäll och satt still hela tiden och tittade förundrat på sin lilla tumme :) Sen fick han välja en leksak men han var inte ett dugg intresserad av leksakslådan utan stirrade bara på en pulsmätarmaskin så jag valde en liten mjukis-katt åt honom som han verkade gilla när vi väl kom ut därifrån.

Och HUR fick han tag i kniven då???

I den översta kökslådan (som för övrigt har barnspärr)  lääängst bak förvarar vi en filékniv i en hylsa och nog fasen hade han lärt sig låsa upp spärren till lådorna (idag!) nå kniven med sina tentackelarmar och pilla ut den ur hylsan!

Tur att det gick så pass bra ändå med tanke på att han stod och kammade håret med kniven. Han kunde ju ha skurit halsen av sig eller någonting :(

Ja där fick man sig en tankeställare. En sak lovar jag i alla fall.. INGEN mer filékniv NÅGONSIN i nån låda! Det lovar jag ;)

Theo och Tummen..